Det är lördag kväll första helgen i september. Vi är ute i stugan. Jag står utomhus under bar himmel och borsta tänderna. Jag lyssnar på tystnaden. Det är becksvart förutom de små fotogenlyktorna och långt därborta på andra sidan vattnet skymtar ljusen från stugorna och husen på Fårön. Det är kallt och jag längtar in i stugvärmen igen. Jag tittar upp mot himlen och ser att det är stjärnklart. Då slår det mig. Det är höst. Ytterligare en sommar är slut. Jag känner vemodet över att tiden går alldeles för fort. Den känslan som alltid kommer när sommaren övergår till höst. Och tankarna på att vi ingenting hunnit i sommar.
Samtidigt inser jag att Sovbodan är ganska färdig. Vi har varit ute och cykla flera gånger i sommar. Vi har bestigit Kalahatten. Vi har varit på stranden. Vi har grävt nya rabatter. Vi har träffat släkt och vänner. Vi har gjort en hel del och jag tror att hur mycket vi än hade gjort så hade vi aldrig hunnit allt.
Nu hoppas jag på härligt väder i höst så att vi kan vara ute. Att jag och lilla A hinner njuta av våra lediga fredagar. Kanske plocka lite lingon. Baka bullar. Cykla och hämta stora A från skolan. Och regnar det så gör det egentligen inte något heller. Då stannar vi inne och bara myser. Läser en bok och njuter av att göra ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar